Kosterbåtarna på Framnäs
Kosterbåtar tillverkades ursprungligen av arbetare som gick samman och köpte loss båtar från fiskare och andra yrkesmän. Fiskarna sålde båtarna billigt för att de hellre ville ha motorbåtar. Båtarna byggdes om och försågs med en förbränningsmotor.
Det anses vara en typisk västkustbåt, anpassad för västkustens farvatten. Båten är mellan sex och tio meter lång och bredden anpassas efter längden.
1940- och 50-talet var glansåldern för kosterbåtstillverkningen. Båtarna tillverkades längs hela västkusten, men främst i Orust och Göteborg.
Segelsällskap köpte ofta loss båtar från varven och lottade ut dem. Inkomsterna från lotterna gick till klubbkassan. En av dessa lottbåtar var Sven Börjessons "Brus".
Hur många kosterbåtar som tillverkades vet man inte. Svenska Kosterbåtsförbundet har själv 150- 200 kosterbåtar i sitt register.
Idag sker ingen nämnvärd tillverkning. Tillverkningen av plastbåtar dominerar.
Svenska Kosterbåtsförbundet består av tre klubbar. Även enskilda privatpersoner kan bli medlemmar.
Kostersegelbåtar finns i följande klasser såsom K6, K20, K22, K25, K32, K38, och K45. K står för kosterbåt, siffror anger hur många kvadratmeters segelyta respektive båt har.
Exempel på moderna kosterbåtar i stigande storleksordning är Havsfidra, Storfidra, L28, Allegro27, Allegro30, Vagabond31, Laurin32, OE32 och Allegro 33.
Titta och sök i vårt stora arkiv av Framkostrar A-Ö.
Historik
En koster eller kosterbåt är en segelbåt som är spetsgattad, det vill säga har stäv i båda ändar. För att passa de blåsiga och grunda farvattnen kring Kosteröarna byggdes kostern bred och grundgående. Skrovformen fick utfallande sidor så att den fick en slank undervattenskropp i lätt väder, medan den stora bredden i däcksnivå gav god stabilitet och slutstyvhet vid hård vind. Kostern som allmogebåt var klinkbyggd, det vill säga borden överlappade varandra och var försedd med gaffelsegel och bogspröt. Kosterbåtar tillverkades ursprungligen av arbetare som gick samman och köpte loss båtar från fiskare och andra yrkesmän. Fiskarna sålde båtarna billigt för att de hellre ville ha motorbåtar. Båtarna byggdes om och försågs med en förbränningsmotor.
Det anses vara en typisk västkustbåt, anpassad för västkustens farvatten. Båten är mellan sex och tio meter lång och bredden anpassas efter längden.
1940- och 50-talet var glansåldern för kosterbåtstillverkningen. Båtarna tillverkades längs hela västkusten, men främst i Orust och Göteborg.
Segelsällskap köpte ofta loss båtar från varven och lottade ut dem. Inkomsterna från lotterna gick till klubbkassan. En av dessa lottbåtar var Sven Börjessons "Brus".
Hur många kosterbåtar som tillverkades vet man inte. Svenska Kosterbåtsförbundet har själv 150- 200 kosterbåtar i sitt register.
Idag sker ingen nämnvärd tillverkning. Tillverkningen av plastbåtar dominerar.
Svenska Kosterbåtsförbundet består av tre klubbar. Även enskilda privatpersoner kan bli medlemmar.
Kostersegelbåtar finns i följande klasser såsom K6, K20, K22, K25, K32, K38, och K45. K står för kosterbåt, siffror anger hur många kvadratmeters segelyta respektive båt har.
Exempel på moderna kosterbåtar i stigande storleksordning är Havsfidra, Storfidra, L28, Allegro27, Allegro30, Vagabond31, Laurin32, OE32 och Allegro 33.
Titta och sök i vårt stora arkiv av Framkostrar A-Ö.